Jag kan så mycket mer än vad jag ibland tror. . .
En månad har gått sen jag började mitt nya jobb och det har verkligen varit en berg och dalbana på ett vis. Ena stunden har jag älskat det och i nästa stund har jag velat ringa chefen och säga att jag säger upp mig. Inte för att jag inte gillat jobbet, utan för att jag tvivlat på min egen förmåga att jag faktiskt kan och att jag glömt bort att man inte kan kunna ALLT på bara några dagar.
Det bästa av allt och det som jag varit mest oroad över är att jag lyckats knyta kontakt med barn och ungdomar under ett pressat tidschema och fått till bra bilder.
Jag är stolt över mig själv och det känns gott i hjärtat mitt.
Det är som en nära person till mig sa, när jag oroade mig som värst. "När du jobbat klart, kommer du återigen inse att du oroat dig i onödan, för du är bäst".
En liten snabbis
Bloggen har ekat tomt ett bra tag, I know. Men jag själv har inte legat på latsidan, de senaste månaderna känns som att man gått på dygnet runt.
Jag har precis avslutat min fotoutbildning till skolfotograf och på måndag ska jag iväg på min första dag ute på fältet så att säga tillsammans med min mentor, som troget ska hjälpa mig i några dagar. Tills det känns säkert att släppa iväg mig helt solo.
Om jag ska säga någonting om själva utbildningen, så kan jag bara säga att allt har varit KANON. Företaget jag kommer att arbeta åt har verkligen sett till så att vi fotografer känner oss uppskattade. Det gillar jag, för om jag är nöjd med företaget jag arbetar åt, så ser jag ju självklart till att göra ett bra jobb ifrån mig, håller ni inte med mig?
Från och med nu ska jag försöka uppdatera lite bättre, har en del bilder på kameran. Men har inte hunnit fått till min stationära dator än (jag har ju flyttat).
Håll hoppet uppe, det kommer mera.
Värmen på mina kinder har äntligen kommit. . .
Hur det är att vara arbetslös del 2
Detta är del två av min berättelse den första delen kan ni läsa här.
Som jag nämnde i mitt förra inlägg så kommer det solsken efter regn och så sant som det är så gjorde de det också.
I slutet av mars ringde äntligen min telefon och det var en arbetsgivare från ett skolfotoföretag och i korta drag så bad han mig komma på intervju då han ansåg mig vara en intressant person och jag vart ju så klart överlycklig.
Men veckorna innan denna intervju var riktigt jobbiga, då hjärnspökena började spela sitt spratt mot mig. Tankar om att inte duga, inte klara av jobbet fanns där hela tiden. För att inte tala om intervjufrågorna, hade ingen aning om vad jag skulle svara på dem kändes det som. En gammal intervju för ett likadant arbete som jag sökte för två år sedan fanns också kvar, eftersom jag under den intervjun fick höra att intervjuarn tyckte jag var för tillbakadragen och tyst. Det var ju inte direkt en nyhet att få höra, det var mer en bekräftelse på vad jag redan visste om mig själv. Att dessutom varit arbetslös så länge gjorde inte självförtroendet en känst precis.
Men någonstans där bland alla tankar och känslan av att tycka synd om sig själv, så bestämde jag mig för att det fick vara nog. Inners inne visste jag ju att jag skulle klara av jobbet galant och det var just DET jag skulle visa för arbetsgivarn och ingenting annat. Jag satte mig ner och leta fram intervjufrågor på internet och började gå igenom alla och försöka memorera det jag skulle svara på frågorna och övade på att kunna prata obehindrat och avslappnat.
Väl på intervjudagen var ja så fruktansvärt nervös hela vägen till företagets kontor att jag trodde jag skulle tuppa av, men efter att jag tryckte på ringklockan och en trevlig kvinna öppnade dörren så släppte ALL nervositet. Det var fyra intervjuare närvarande och det var så avslappnad stämning så jag pratade på som bara den om allt möjligt gällande mina tidigare anställningar, studier, fritid och så självklart om jobbet jag sökt.
Efter intervjun fick jag göra ett foto-test i studio och efter jag var klar där så ville chefen att jag skulle komma in på hans kontor igen och väl inne på kontoret så meddelade han att jag kunde ge mig ett direkt besked om att jag fått anställning om jag kunde tänka mig att arbeta på annan ort än i den jag sökt, eftersom de inte hade några fotografer som passade för de uppdraget. Jag var även fortfarande intressant för den orten jag sökt, men om jag kunde få anställning just där var osäkert då de hade några stycken till som de tyckte var intressanta. Jag bad om att få fundera ett tag och återkomma inom några dagar och det gick bra sa han.
Jag han inte ens ringa upp honom för att lämna besked, innan han själv ringde upp och meddela att jag fick välja fritt vart jag ville jobba. Snacka om att jag vart glad över att de verkligen ville ha mig som fotograf:) Jag tackade ja till jobbet och börjar i Augusti. 
Hur det är att vara arbetslös. . .
Jag har varit arbetslös sedan augusti förra året och den första tiden hade man höga förhoppningar om att det skulle lösa sig inom max ett par månader, men hösten kom, vintern kom och till och med nästan våren och INGENTING hände. Fast man skickade iväg ansökning efter ansökning till alla tänkbara arbetsgivare där man trodde man skulle kunna ha en ärlig chans att få jobb. Så fick man bara tillbaka att "tyvärr gick du inte vidare i vår rekryteringsprocess. . . "
Att vara arbetslös är en mardröm, dels för att man går runt och oroar sig för den ekonomiska situationen, man kan heller inte riktigt ta för sig någonting för att man vet inte om man snart får vara tvärs över landet för att jobba, men också för att man mår dåligt över att man inte bidrar med någonting, man måste ju jobba för att samhället man lever i ska gå runt, eller hur? När man inte jobbar, så känner jag att jag själv är en börda för samhället (fast jag vet att det inte är så, det är ju just inför dessa stunder som man betalar a-kassa avgift till).
Att ringa Arbetsförmedlingen är ju en annan femma, i alla fall jag har känt mig väldigt värdelös varje gång man måste ha meddelat att man fortfarande inte har fått napp, inte ens fått komma på en intervju.
Men efter regn kommer solsken som mamma alltid säger till mig och hon har ju rätt min lilla mamma . . .
fortsättning följer i morgon. . .
