Detta är del två av min berättelse den första delen kan ni läsa här.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så kommer det solsken efter regn och så sant som det är så gjorde de det också.

I slutet av mars ringde äntligen min telefon och det var en arbetsgivare från ett skolfotoföretag och i korta drag så bad han mig komma på intervju då han ansåg mig vara en intressant person och jag vart ju så klart överlycklig.

Men veckorna innan denna intervju var riktigt jobbiga, då hjärnspökena började spela sitt spratt mot mig. Tankar om att inte duga, inte klara av jobbet fanns där hela tiden. För att inte tala om intervjufrågorna, hade ingen aning om vad jag skulle svara på dem kändes det som. En gammal intervju för ett likadant arbete som jag sökte för två år sedan fanns också kvar, eftersom jag under den intervjun fick höra att intervjuarn tyckte jag var för tillbakadragen och tyst. Det var ju inte direkt en nyhet att få höra, det var mer en bekräftelse på vad jag redan visste om mig själv. Att dessutom varit arbetslös så länge gjorde inte självförtroendet en känst precis.

Men någonstans där bland alla tankar och känslan av att tycka synd om sig själv, så bestämde jag mig för att det fick vara nog. Inners inne visste jag ju att jag skulle klara av jobbet galant och det var just DET jag skulle visa för arbetsgivarn och ingenting annat. Jag satte mig ner och leta fram intervjufrågor på internet och började gå igenom alla och försöka memorera det jag skulle svara på frågorna och övade på att kunna prata obehindrat och avslappnat.

Väl på intervjudagen var ja så fruktansvärt nervös hela vägen till företagets kontor att jag trodde jag skulle tuppa av, men efter att jag tryckte på ringklockan och en trevlig kvinna öppnade dörren så släppte ALL nervositet. Det var fyra intervjuare närvarande och det var så avslappnad stämning så jag pratade på som bara den om allt möjligt gällande mina tidigare anställningar, studier, fritid och så självklart om jobbet jag sökt.

Efter intervjun fick jag göra ett foto-test i studio och efter jag var klar där så ville chefen att jag skulle komma in på hans kontor igen och väl inne på kontoret så meddelade han att jag kunde ge mig ett direkt besked om att jag fått anställning om jag kunde tänka mig att arbeta på annan ort än i den jag sökt, eftersom de inte hade några fotografer som passade för de uppdraget. Jag var även fortfarande intressant för den orten jag sökt, men om jag kunde få anställning just där var osäkert då de hade några stycken till som de tyckte var intressanta. Jag bad om att få fundera ett tag och återkomma inom några dagar och det gick bra sa han.

Jag han inte ens ringa upp honom för att lämna besked, innan han själv ringde upp och meddela att jag fick välja fritt vart jag ville jobba. Snacka om att jag vart glad över att de verkligen ville ha mig som fotograf:) Jag tackade ja till jobbet och börjar i Augusti.